Öloppet 2017

Dead fish!

En snabb recession av loppet.

Strax efter 10 gick starten, 400 m löpning innan man kom till första doppet vilket innebär ca 1km simning. Löpningen var inga problem, men simmet var en förnimmelse om vad som komma skulle. Jag slet upp min näsklämma trädde på den, sedan var det bara doppa huvudet i vattnet och följa linan…Trång o jävligt och det kändes som hela fältet rundade bojarna (lag 75). När vi väl kom upp på klipporna så kunde vi äntligen använda våran styrka i löpning, problemet var bara att det var stig och där var det stopp. Vi gick, jag grämde mig, men inget att göra. Vi kom till en passage, där äckel stanken från

alla som rivit upp sediment från botten gjorde att jag nästan fick kväljningar.

Fortsatta problem med stig löpning gjorde att det kändes som vi tog oss fram i snigelfart. Ytterligare en kort simning, ytterligare klippor, ytterligare köer.

Tillslut var vi dock på Asperö, nu äntligen kunde det bli fart, vi for iväg som asteroider som passerade planeter, lag efter lag la vi bakom oss. Det flöt på, vi plockade placeringar, allt kändes bra. Men det tog slut, ner i havet igen efter lite energi påfyllning. Denna gång över till Brännö, jag drog mig ut lite mer i rännan för att slippa stöket med andra simmare, simmade på, men noterade att numera var vi planeterna som passerades av meteoriter, jag tog i mer, men det gick inte fortare. Upp på Brännö, där Syrran stod med lite saft och uppmuntrande ord. Men nu var det en långlöpning, våran gebit.


Mattias tog täten, tryckte på ganska bra längst vägarna, någonstans i mitten av Brännö var det lite energi påfyllning, men framförallt massa heja rop: ”Heja Calle” , vilka det var har jag ingen aning om, men det var kul och inspirerande iaf 🙂 Helt klart poppis på Brännö.

Vidare for vi fram över Brännö i ett ganska högt tempo, vid några backar så blev jag lite sliten, men hängde på Mattias. Över till Galterö där väg blir stig, Mattias var full av energi och flög förbi lag efter lag, jag var inkopplad med snöre så för mig gällde det bara att hålla mig på benen och försöka hålla jämna steg, vilket jag gjorde med nöd och näppe. Lite vadning, lite klipp löpning sedan var det i igen, denna gång över till Känsö. Nu var det jobbigt, det blåste och ganska stor vågor gjorde simningen till en upplevelse likt den att sitta i en torktumlare. Denna gång hade jag fördelen att bara ligga bak och vila, men även denna gång for lagen förbi som vi en gång passerat på löpningen. Frustrerande, men inte mycket att göra. Vi kom upp på Känsö där löpningen är något komplicerad, såg 2 militärer, minnena gick tillbaka till den tid jag själv hade legat där ute, men bara en kort sekund sedan var det dax att koncentrera sig på löpningen som Mattias gjorde med bravur, han studsade mellan stenar utan någon som helst skräck. Jag var inkopplad så för mig gällde bara att haka på. Det går ganska bra att haka på men ibland får vi lite berg-o-dal-bane effekt, vilket innebär att han tar några snabba hopp linan spänner sig och jag är precis på väg att göra hopp då jag helt plötsligt blir ryckt framåt , då gäller det vara snabb i benen och tanken, vilken sten, vilken fot, ramla inte!!

Tillslut hamnar vi på Styrsö, jag famlar upp på stegen med immiga glasögon , massor med publik precis vid uppgången , fältet har decimerats rejält. Några rejäla uppförsbackar gör att jag känner mig lite sliten. Energipåfyllning och ytterligare några rejäla backar, Mattias är pigg, studsar upp för backarna, jag själv tar det lite lugnare är rädd att jag ska få ordentligt med mjölksyra, så minskar stegen till små trippande steg. Våtdräkten gör att det känns som man springer i en ugn. Vid grusvägen på Styrsö får Mattias ont i magen, förmodligen från energipåfyllningen tidigare, så vi lugnar ner oss lite, kör inte riktigt lika hårt. Men det passar mig bra, blir mer behagligt en stund.

Någonstans i något av vatten passagerna kör jag handen igenom en brännmanet, det svider som f-n. Men man är fullt upptagen med sin egen trötthet för att bry sig speciellt mycket, det får bli ett senare problem.

Tillslut kommer vi ner till Wrångö, den längsta löpningen på 8 km. Det här kan bli bra! Jag trillar bland undervattensstenar och tång och blir lite liggande, inte för det gör ont, det är bara svårt att ta sig upp. Tur att ingen har en kamera här!

Nu går det undan, Mattias drar och jag hakar på, passerar lag efter lag igen, men numera är det ganska glest mellan lagen, vi mötte vinnande laget inför simningen till Wrångö, då dom redan har gjort både 8km löpning och 2 simningar före oss, så någon vinst är inte att tänka på ;). Men tempot är högt och det är medvind, det blir grymt varmt i våtdräkten, det steker på ryggen, och vi funderar på att ”cabba-ner”, men konstaterar att snart är det vändning och dax för löpning mot vinden , då blir det nog bättre.

Energi-påfyllning, vi tar våran tid, jag sveper några sportdrycker, vatten och stoppar i mig en banan. Jag greppar en bulle och börjar smaska på, den sätter sig i gommen som en degklump, det går inte den sitter fast, kan inte svälja. Tillslut spottar jag ut den och ger tillbaka bullen ..

Fortsatt löpning fast nu med vinden mot oss och i mer skuggigt parti, känns bra, fast jag börjar bli sliten, Mattias hamnar lite bakom, det visar sig att han har ont i magen. Vi saktar in, ganska skönt då jag själv är sliten.

Ner i vattnet igen, jag vet att det inte är långt kvar den insikten får mig att mana fram lite mer energi. Några simningar i strömt vatten, en gång hamnar vi tog fel, strömmen tog oss, men framförallt går det långsamt på alla simningar, vi tappar position. Sista löpningen in mot mål!!

Den första delen är ett mindre helvete i jobbig terräng, ett lag som vi precis passerar ramlar och det verkar som en utav dom slår sig. Vi stannar till, men noterar att vi kanske inte kan göra så mycket samt att det står en person med mobil inte långt i från, vi säger till personen som redan har börjat förbreda för telefonsamtal. Det verkar dock ha gått bra för vi mötte dom senare i målet.

Nu är det någon km kvar, vi ökar tempot, vi springer förbi ett lag där den bakre brister ut till sin partner (som springer framför med spänd lina): ”försök inte ens hänga på dom!” svaret kom snabbt, ”Nä, inte en chans”. Vi passerar ytterligare ett lag, bara några hundra meter kvar, äntligen ser man målet. Jag är rejält trött efter dom senaste km hårda löpning springer i mål. Noterar att vi missade sub 5 timmar med några minuter. Det får bli ett annat år, när vi simmar snabbare ;)..Helt klart behövs mer simträning om det ska gå fortare.

 

LSD – Solvikingarna

Distance21.3 km
Duration 02:00:00
Pace5:38 min/km

Trail running: Unfortunately my Achilles tendens (both) are aching quite badly..